Jag läste i GP imorse att Sébastien Tellier skulle ställa upp i dagens final i Eurovision Song Contest, vilket var något som hade passerat förbi mig totalt. Inte för att jag är oengagerad i Sébastien Tellier i första hand, utan snarare i fenomenet melodifestival.

Det som dock var intressant med artikeln var att GP’s ”expertjury” var ense om att Telliers Divine var den bästa låten med högsta möjliga betyg - men att den därför inte var favorittippad för att den inte skulle gå hem bland schlagertittarna. Detta säger tyvärr allt om tävlingen. Jag får kalla kårar av att en sådan begåvad musikkritiker som Aftonbladets Markus Larsson skall behöva göra sådana här beställningsjobb, istället för att fylla det som kallas kultursidor med att skriva hyllningskrönikor till Bon Iver, Kleerup eller någon annan riktig musik eller konsert som släppts/hänt nyligen. Jag förstår honom och skulle kanske göra samma sak för pengar, men det är synd av samma anledning som att favvorecensenten Ebba von Sydow inte skriver om musik för Revolver längre, utan om läppstift för Vecko-revyn. Det är även synd för journalistiken att det krävs tre personer för att skriva en sådan här artikel.

När det gäller Sébastien Tellier så har jag dock all respekt för mannen och Divine är ett bra hantverk som finns med på den geniala plattan ”Sexuality” producerad av bland annat Daft Punk. Om Charlotte Perrellis Hero är en av favoriterna ikväll (det är en bra discodänga), så borde Divine vara ett ännu starkare kort och således vinna. Mannen som är en slags blandning av Air och Serge Gainsbourg är dock hur det än går en vinnare ikväll då fler personer borde få upp ögonen för mannen bakom plattan som innehåller de fantastiska låtarna Roche och Sexual Sportswear.

[MySpace] [iTunes]